Bilens Bakgrund
Som alla bilar har naturligtvis min bil en historia. En del är höljt i dunkel, men tack vare att många papper följde med bilen, så har jag kunnat pussla ihop ganska mycket av bilens historia.
Bilen registrerades 26:e februari 1969 av Disponent S i Södertälje och tilldelades registreringsnummer BB14034. I samband med att registreringssystemet ändrades så fick den det nuvarande numret DTU 734.
Registreringsbeviset daterat 26:e februari 1969
Under åren 1969 till 1980 verkar bilen ha brukats av Herr Disponent som sommarbil på Gotland. Första åren runt 700 – 800 mil om året, senare delen av 70-talet sjunker miltalet till 200 – 300 mil om året. Under denna period är all service gjord av Öhmans Bilservice i Visby med sista noteringen vid 5300 mil 6:e september 1979. Teorin om sommarbil baserar jag på faktumet att alla service är gjorda under perioden maj – september. Ingen service är gjord under någon vintermånad.
Orginal Serviceboken
Bilen brukades av Herr Disponent till 1980. då den överfördes på en ”Doris” Doris var vid tidpunkten i fråga 45 år gammal. Ett troligt scenario är att Herr Disponent avlidit och att bilen förts över på dottern eller änkan. Det är dock helt och hållet min spekulation. (Jag har planerar på att kolla upp det vid tillfälle.) Bilen har ställts av ganska snabbt efter det och har vid den tidpunkten gått 5400 mil.
1986 köps bilen av en herre i Alunda och tas i drift efter en del smärre åtgärder. Av besikningsprotokollen att döma brukar han bilen ganska normalt. Ca 1500 – 2000 mil om året. Under vistelsen i Alunda får bilen i etapper en ganska omfattande genomgång. Vid 6000 mil byts kopplingen, packboxen till kamaxeln, servostyrningen renoveras, och sidolister monteras. Detta görs av Åhman o Söner på Ärna Gård i Uppsala, vilka även utför löpande service så länge herrn i Alunda äger bilen.
Bilen rullar sedan som bilar i allmänhet gör fram fram till 1989. Vid 9784 mil renoveras topplocket. Toppen planas, kolvar, foder, insug och Weber från en DS20 eller DS21 monteras. Nya lyftare monteras i toppen. Webern satte myror i huvudet på mig innan jag hittade kvittot på reparationen. Weber var ju inte original på min motor. Dock har jag kunnat verifiera att motorn är orginalmotorn. Därav myrorna i huvudet
Ett styck genomgången motor
1991 byter bilen ägare igen och säljs till en herre i Grängesberg. Bilen har då gått drygt 12700 mil och ställs av ganska snabbt efter det.
1996 köps bilen av min svåger och tas i drift ungefär en månad under sommaren 1997. Efter att ett hydraulrör brister så ställs bilen av igen och körs in i ett garage.
I april 2002 köps så bilen av mig och befinner sig för tillfället under renovering/reparation.
Så vad kan vi alltså sammanfatta? Mätarsträckan på 12700 mil är verifierat korrekt. Kopplingen byttes vid 6000 mil och motorn har fått en topplocks- och kolv-renovering vid 9700 mil. Motorn har alltså gått mindre än 3000 mil efter en övergripande överhalning.
Rosten är den positiva överraskningen. Mina erfarenheter av ID/DS är inte stora men vartefter jag lär mig och läser om andras vedermödor, så verkar det som jag fått tag på ett exemplar på den översta biten av skalan när det gäller orenoverade objekt. Ett par mindre rostangrepp i golvet runt bältenas nedre infästningar. Yttre tröskellådorna, den del som täcks av vinyl, behöver fixas. Slutligen finns rost runt kofångarfästena bak.
Efter totalrenslipning och genomgång av chassit har jag kunnat konstatera att de klassiska rostfällorna är i stort kärnfriska. Bakvagnen med tvärsgående balk, hjulhus och hydraulfästen är i utsökt skick. Ingenting behöver göras där förrutom en ordentlig rengöring och målning. Ev byter jag även mothållen som bakxeln vilar mot i nedersta läge, eftersom det är ett slutet obehandlat utrymme som är som gjort att rosta inifrån och ut. Även takrelingen inkl A-, B- C-stolparna är helt oskadda, med bara lite ytrost.
Jag törs säga att min Padda har mindre rostangrepp än min Volvo 740 som står på gården. Det faktumet torde kunna tillskrivas att bilen större delen av sin aktiva tid rullat på Gotland och då, liksom efter återbördandet till fastlandet, regelbundet underredsbehandlats och rundsmorts. De små rostangrepp som finns har troligtvis uppstått under den period bilen var avställd i Grängesberg. Det antagandet underbyggs av det faktum att inga anmärkningar på rost finns på något besiktningsprotokoll fram tills 1991 då bilen hamnar i Gängesberg, men däremot uppmärksammas det när min svåger gör en förbesiktning av bilen 1996.
Även i övrigt får bilen en rejäl uppsnyggning. I första skedet har hela chassit bakom torpedväggen strippats helt rent på allt löst och slipats plåtrent. Rosten är nästan färdigsvetsad enligt principen att minsta lilla rostangripna rivs bort och ersätts med frisk plåt.
Alla hydraulrör skall bytas och hydraulkolvar liksom bromsar och bakaxlarna renoveras. Nytt tak har införskaffats med benägen hjälp av Peter Bockholm i Gävle (som jag fortfarande är skyldig 1000:- för en reservmotor. Sorry Peter. Jag har inte glömt det!), eftersom det gamla taket var vanhelgat av en ”Biltema” taklucka. Nya taket visade sig vara lackerat i stället för original olackerat vitt, men som ett rent lyckokast visade sig det vara exakt samma färc (AC522) som karossen, Vad är oddsen för det? Taket kommer naturligtvis att få ett nytt innertak, men jag tror jag låter det förbli grönt. Inte helt original, men snyggt. Det är ju lätt åtgärdat om man en dag prompt vill återställa bilen till absolut orginalskick.
Framför torpedväggen har jag inte beslutat mig ännu. Förr eller senare så skall motorn och växellådan lyftas ur bilen och framvagnen få samma radikala genomgång, rengöring och uppfräschning som bakvagnen. Just nu känns det dock som jag vill färdigställa bakvagnen besikta bilen och bruka den åtminstone i sommar. Det jag vet behöver göras med framvagnen innan besiktning, är att ordna de obligatoriska rosthålen i sandplåtarna och renovera bromsoken. Sista beiktningen gav en anmärkning på ojämn och anliggande broms fram, så det måste göras. En extra uppsättning bromsok ligger klara för renovering, så det är bara att byta ”on the fly”. Lika bra att göra det nu när all plåt i framvagnen är demonterad. Som alla Padda-ägare vet, så är främre bromsoken inte något man spontan-servar en torsdag-eftermiddag.
To be continued……
Ludvika 2003-03-02