Rostinventering
Juni-Juli 2002
Tyvärr tänkte jag inte på att ta lite bilder på bilen innan jag började demontera den.
Första intrycket är relativt gott. Tyvärr drog en tidigare ägare upp bilen på en alltför smal trailer utan att tänka sig för, vilket har gett ett par rejäla repor på ena sidan av bilen. Det kommer att kräva en hel del arbete för att få reporna i bra skick igen.
Till skillnad från honom så kollade jag måtten på samhällets största hyr-trailer och jämförde det med en sprängskiss av bilen. Konstaterande att bilen var 3-4 cm bredare än trailern. Eftersom bilen är bredast i "förarhöjd" så löstes problemet genom att montera av dörrarna på bilen innan den drogs upp på trailern.
Trots det var det inte mycket marginal vare sig i längsled eller sidled när bilen slutligen stod på trailern.
Dörrarna var i mycket gott skick. Två är fullständigt rostfria och de andra två uppvisar bara lite ytrost i nederkant.
Demontering påbörjad.
Egentligen var inte min avsikt att demontera bilen. Det var "bara ett litet hål som skulle svetsas ihop" och en allmän uppsnyggning som stod på programmet. Men ni vet hur det är. Det ena leder till det andra.
Framskärmen demonterad. Vy över det obligatoriska rosthålet i sandplåten.
Min tanke var att börja i "rätt ände". För varje Padda som rullar så finns det tio som står och rostar. Och för varje Padda som står och rostar så finns det mekanik från tio Paddor i delar. Motorn härstammar från B11 motorn som kom (tror jag) 1934 och är en beprövad och slitstark konstruktion. Det är lite en sanning med modifikation. På samma sätt kan man säga att motorn som sitter i dagens Saab 9-5 härstammar från 1.7 liters Triumph-motorn som satt i Saab 99 år 1969 (och som tillverkades långt före det).
Det som dödar en Padda är rosten. Liksom de flesta 50- och 60-talsbilar. Och 70-talsbilar också för den delen. Ingen mening att ge sig på att renovera mekanik och hydraulik om man inte är säker på att man har ett någorlunda användbart chassi. Så vi börjar med en ordentlig rostinventering så ser vi om det är någon mening att fortsätta.
Frammattorna urtagna ur bilen.
Det första som åkte av bilen var som sagt dörrarna. Det andra som åkte av, var motorhuven. Fyra bultar och tre minuters demontering gjorde det helt plötsligt mycket enklare att arbeta runt motorutrymmet.
Det tredje som åkte av, var taket. Någon gång i bilens historia har man kapat hål i taket och montera en billig taklucka, á la Biltema. Vidrigt fult och absolut ingenting som skall sitta i en så vacker bil. Genom annons på Citroen-akuten fick jag snabbt kontakt med Peter Bockholm i Gävle. Några dagar senare träffades vi i Fagersta och ett felfritt tak bytte ägare för det synnerligen humana priset av 500:- Dessutom hade en ett nytt lås till min baklucka, vilket saknades när jag köpte bilen.
När jag gjorde upp om taket, så tog jag för givet att det skulle vara vitt. Vid leverans visade det sig att det var lackerat. Men som genom ett fantastiskt lyckokast så var taket lackerat i samma färg som min bil, AC522 (eller som jag kallar det "buteljgrön"). Må vara att det inte är orginal, men jag tror att jag kommer att montera taket i nuvarande lackerade skick. Det går ju alltid att slipa rent om man skulle ändra sig framöver.
Takrelingen innan renslipning och lackering.
Takrelingen rensades på allt löst som blanka lister och blinkerstrumpeter. I "rännan" satt rester av flera omgångar gamla lister inkl gamla fönsterlister. Trots dessa "mindre seriösa" omtätningar så var takrelingen en glad överraskning. Bara lite ytrost, men ingen gravrost. Hela relingen gjordes ordentligt ren från gamla list-rester och lackerades.
Takrelingen efter renslipning och lackering.
Från taket förflyttades fokus bakåt. Raingutterna hade jag redan sedan tidigare kunnat konstera att de var i halvdant skick, liksom elefantöronen. Raingutterna var redan reparerade en vända, men infästningen mot bakre innerskärm var intakt. Jag beslutade mig för att raingutterna skall bytas ut, liksom elefantöronen. Visst skulle det gå att reparera de gamla raingutterna ytterligare en gång liksom att det skulle gå att lappa elefantöronen, men det kändes inte som ett hållbart alternativ. Jag har ingen lust att behöva göra om något sådant här igen om ett par år. I vart fall inte med samma bil.
Elefantörat på vänster sida, resp höger sida
Inventeringen fortsatte nedåt. Dags att ta av vinylen på yttre tröskellådorna. Att de var ruttna var redan konstaterat. Det räckte med att peta på vinylen och höra krasandet. Så synen när vinylen avlägsnats var inte överraskande. Sektionerna kommer att skäras bort och ersättas med ny plåt.
Yttre tröskellådan på förarsidan. Under vinylen skymtar de eftermonterade instegen.
Under något skede i bilens historia har täckplåtarna under yttre tröskellådorna bytts ut mot insteg i rostfritt stål. Lite kuliss för att ge bilen ett exklusivt utseende. Dessa har skruvats fast i karossen med skruvar med 6:ans sexkantshuvuden. Behöver jag säga hur kul det var att få lös dessa skruvar efter X antal år? En sak är säker; När de skruvas dit igen så kommer det att ske med rostfria skruvar med betydligt större skruvskallar än 6.
Samma tröskellåda, men ur annan vinkel. De eftermonterade instegen har här demonterats
Första större rostangreppet. Sidobalkarna var i stort sett i gott skick, men längst bak uppenbarade sig ett hål på vardera sidan. Som tur var, hade det inte hunnit rosta hål, utan hålen dök upp när jag gick lös på sidobalkarna med mejsel och hammare. Det har alltså inte hunnit spruta in dynga in i balken och lägga sig och gro, så inre delen av balken som tvärbalken sitter fäst mot, var intakt.
Första större hålet uppenbarar sig
Efter att sidobalkarna inspekterats så var det dags för den stora ödesstunden; bakvagnen. Återigen en positiv överraskning. Bagagutrymmet var i stort intakt. Endast ett minimalt hål på ca 1x3 cm uppenbarade sig på förarsidan. Liksom resten av underredet så kommer bagageutrymmet att slipas helt rent från underredsmassa innan jag beslutar mig för hur radikal jag kommer att vara med vinkelslip och svets.
Bagageutrymmet. Visade sig vara i så bra skick som man kan tro av bilden.
Dags att plocka ur tanken. Sluten boxkonstruktion brukar inte båda gott. Men även här såg det bra ut. Efter att jag skottat ut ett rejält lager sand-jord så hittade jag bara lite ytrost, speciellt nedanför röret för bensinpåfyllningen, men inget som börjat äta. Själva tanken såg ut som den vore ny.
Box-sektionen under tanken
Dags att ge sig på golvet i kupe:n. Bort med alla golvmattor. De skall putsas upp innan de sätts tillbaka igen.
Att få bort den ljudisolerande asfaltsmattan var inte lätt. Det var karaktärsdanande. Här uppenbarade sig det första franska vansinnet. Som synes så är golvet korrugerat. Här har man lagt på ljudisoleringen innan man lackerat chassit. Det innebär, att nedsänkningarna i plåten har skapat en 1 cm djup spalt under ljudisoleringen. Dessa spalter har varit helt obehandlade. Som gjort för att fukt skall kunna rinna ned under ljudisoleringen och äta på den obehandlade plåten. Tack och lov så hade det inte hunnit ske i det här fallet.
Ett par mindre rostangrepp hittades på vardera sidan, vid bältenas infästningar.
Slutligen kom jag fram till framvagnen. Här pratar vi mega-gunk. Bilen verkar ha smorts enligt regelboken. Till och med värre än regelboken. Bakom skyddsplåtarna i främre hjulhuset dolde sig ett veritabelt hav av smörjfett. Bilden är tagen efter att jag öst ur merparten av fettet. Jag kan garantera att det var rostfritt bakom skyddsplåten.
Bakkant av främre hjulhuset, bakom skyddsplåten.
Vad har vi då för status på plåten efter inventeringen?
Väsentliga delar av bakvagnen är ok. Ingen rost i bakre balken eller runt infästningarna för hydraulkolvarna. Mindre rostangrepp i ytterkanterna av golvet och ett par hål i yttre balkarna.
Raingutterna är inte totalt skrot, men lika bra att byta dem, liksom elefantöronen. Stora plåten, bakom nummerplåtshållaren har lite rostangrepp. I april 2002 när inventeringen gjordes hade jag inte beslutat mig för om jag skulle byta den helt eller om jag skulle laga den.
Sedvanlig rost runt fästena för bakre kofångaren, inget allvarligt, men måste åtgärdas. Yttre tröskellådorna är kex och sluligen de obligatoriska hålen i sandplåtarna fram.
Plåtarna under motorn behöver bulas ut lite. De har körts på något och pressats upp en aning så bromsskivorna har nött hål i dem.
Dörrarna är helt ok, liksom framskärmar, huv, baklucka, tak och takreling och ena bakskärmen. Den andra skärmen är dålig i framkant men reparationsplåt medföljde.
I stort ett lätt objekt.